Vers 1 

Jag vaknar upp och ser mig själv i spegeln 

Inte alltid säker, men idag ska jag inte va fegen 

Tar ett steg ut i världen, trots skakig grund 

Vet att vägen är lång, men jag tar min stund 

Refräng 

Jag tar steget ändå Fast jag vet jag kan falla 

Fast hjärtat dunkar hårt, och händer darrar för alla 

Jag visar vem jag är Fast jag inte är perfekt 

För det är i handlingen som självförtroendet föds, utan defekt 

Vers 2 

När rösterna i huvudet säger “du kan inte mer” 

Så svarar jag med handling, jag gör det jag tror- å jag ler 

Jag kanske snubblar, men jag reser mig åter igen 

För att våga göra fel , är modets egen Vän 

Refräng 

Jag tar steget ändå Fast jag inte har all kraft 

Fast världen känns som storm, den värsta jag haft 

Jag visar vem jag är Och det räcker: så säg 

För i varje litet steg blir jag starkare på min stig, allt för mig

Stick 

De som går på vatten, de glömmer ibland 

Att modet finns i fallet, i varje ny hand 

Jag kanske går på betong, med trasiga skor 

Men jag tar steget ändå, för det är så modet gror 

Refräng (sista) 

Ja, jag tar steget ändå Och det är det jag vill förstå 

Att modet bor i handling, i att våga och vilja förstå 

Jag är kanske inte bäst Men jag står här och går 

Och det är självförtroende, det man gör – som gör att hjärtat slår 

Självförtroendets dal Helvetets kval, Osäkerhetens bal 

Innan jag blir bra, på det jag ska Blir sann på, det jag sedan kan åh 

Blir galet go, och får i sinnet ro Ler med hela mig, 

och skrattar sen med dig 

Men kom ihåg: 

Balansen måste finnas mellan den jag är, och det jag gör För om jag missar detta nu 

Kan jag förlora- när jag dör 

Men också när jag lever och satsade allt på detta gör 

Då upptäckte jag plötsligt 

Vad lever jag för? 

Balansen måste alltså finnas: Mellan ÄR OCH GÖR... 

Mellan är och gör 

Mellan är och gör