Vers 1:] 

Jag gick rak i ryggen – folk duckade 

Jag sa vad jag tyckte – nån muckade 

Jag log för stort – det var störigt 

Jag grät för öppet – det var rörigt 

[Vers 2:] 

Jag sa att jag var stolt över min grej 

nå’n viskade surt: "Han tror han är nå’t, hey!" 

Jag fick ett pris och en kram av mitt barn och folk sa: 

"Jaha… det ska vi se hur länge han har’n." 

[Refräng:] 

Förlåt att jag andas, förlåt att jag står 

Förlåt att jag sjunger och att jag förmår 

Förlåt att jag tror, och går min egen väg 

och inte ber om lov- att kasta din tunga..bag.

 [Vers 3:] 

Jag tackade nej till att passa in 

Jag tog mina skor och gick, fast utan din min 

Du satt där i hörnet och räknade fel 

på hur lycklig man får va innan nå’n tar ens själ

[Bridge:] 

Du vill att jag ska viska, jag skriker min skit 

du pekar med din Janteblick – jag brinner med flit

Du bär din moral som ett tystat gevär 

som skavsår i hjärtat, min glädje jag bär!

 [Refräng:] 

Förlåt att jag andas, förlåt att jag finns 

Förlåt att jag säger ifrån när du minns 

Förlåt att jag vågar stå kvar när du går 

och inte kryper inför "så har vi gjort under alla dessa år" 

[Stick:] 

Du vill ha mig lagom, låg och luddig 

men jag är hellre skav – än grå och puddig 

Du kallar det ego – jag kallar det själ 

du kallar det hot – men jag kallar det… Må väl.

 [Sista refräng:] 

Så nej – jag ber inte om ursäkt alls 

för att jag lever med färger som bränner på min hals 

Jag gör min grej, och du får gärna bli kränkt – 

men kom ihåg: det är inte mitt fel… att du blir sänkt. 

[Outro:] 

Jante, min vän. Du är arbetslös nu. 

Vi ses inte mer. 

(P.S. Jag finns- inte du.) 

Lalalalalalalalalala Lalalalalalalalala Lalalalalalalalalala Lalalalalalalala 

Jante, du finns inte nu 

Vår slogan den löd: Jante e död Jante e död! 

Kan du förstå det 

det börjar med dig 

Jante e död Jante e död 

Säg Ja till Livet 

men Jante: NEJ