Vers 1] 

Barnvagnar bland grus och glas, 

en ledare som svamlar på nätet. 

Havet kvävs av gammalt skräp, och tystnad säljs i paketet. 

Vi har hörlurar i öronen, som om världen inte längre fanns. 

Du frågar om jag såg nyheterna – 

nej, bara reklam för balans. 

[Refräng] 

Och vi sjunger i kör: 

"Allt står i lågor, men muggen är varm!" 

Vi drunknar i långsamma stormar, med drömmar

vi glömt vi bar fram. 

Vi tuggar och scrollar och dämpar vår bön, 

när natten föll över jorden, så höjde vi ljuset och

 bytte ton. 

Ja var tar detta vägen Ska Världen vända? 

Eller vi?

 [Vers 2] Hon sa: "Vi tappade nåt på vägen" 

Jag sa: "Kanske var det meningen ändå" 

Vi bor i klipp och löpsedlar, och kallar det "frihetsnivå". 

En pojke säljer eldar i kylan, på torget där

drömmar dör tyst. 

Hans pappa skrev poesi i Aleppo, 

nu är han damm i ett nyhetsbrus.  

[Refräng] 

Och vi viskar med likgiltig röst: "Allt står i lågor, 

men muggen är varm!" 

Vi glider i slowmotion-kaos, mot framtid vi redan

förlagt i alarm. 

Vi duckar och knappar, vi flyr genom ljud, 

när natten svepte över mänskan, 

så kollade vi trailers om gud. 

[Mellanspel]  

[Vers 3]

Sopor blandas med löften i salen, 

sanningar skärs bort i tråd. 

Vi murar in oss i flöden, 

och skänker bort sista förlåt. 

Kartor ritas av händer på avstånd, 

av män som aldrig sett marken. 

Vi står kvar med trasiga skyltar och ett hopp som

 ruttnar i parken.  

[Refräng] 

Så vi skriker med trasiga hjärtan: 

"Allt står i lågor, men muggen är varm!" 

Vi har panik i tyst procession, med minnen vi 

glömt att vi bar. 

Vi famlar och vinglar på bräcklig moral, 

när världen stängde sina ögon – 

då valde vi filter och kval. 

[Mellanspel, sorgligt]  

[Outro –] Vi svepte när vi borde skrikit, 

Vi loggade in när vi borde gått ut, 

Vi skrattade när vi borde ha gråtit, 

Och vi glömde hur man gör motljus – 

Med hjärtat i fullt uppror, till slut