[Vers 1:] 

Vi sa aldrig mycket, men vi fattade ändå 

du kom med kaffe, jag med skruvmejsel och en

 kall blå. 

Vi pratade genom motorknack och humningsljud,

 och du förstod när jag behövde en stund , latitud

 [Vers 2:] 

Du höll min skit när jag föll för mig själv, 

du sa inget fint – men du bar mig kväll efter 

kväll. 

Du visste när du skulle stanna, och när du skulle

dra, 

och du skrek aldrig när jag bara ville va. 

[Refräng:] 

Bror – inte av blod, men av något som består, 

av garv, av svett, av de samtal som aldrig nån når hela vägen ut 

– men som känns i magen. Bror 

– du höll mig när världen höll käften , hela dagen

 [Vers 3:] 

Vi delade livets smil, tystnad och fel 

vi skrattade åt sorgen, vi lät tiden va hel 

Men när livet knep – så stod du där ändå, 

utan frågor, utan lösning – men med skor som

 kunde gå 

[Refräng:] 

Bror – du är min kompass när jag slutar förstå,

du pekar inte alltid rätt, men du går ändå. 

Vi är inte perfekta, men sviker ej, vi står i skuggan – när solen säger.. nej 

[Brygga:] 

Vi pratar sällan känslor, men vi bär dem som last

 och vi vet vad som menas när någon säger “rast”. 

Vi snackar bilar, barn, krämpor och skit– 

men under det finns mitt löfte: Jag släpper dig

 inte dit- ...oh no 

[Sista refräng:] 

Bror – tack för att du finns, när jag glömt vem jag

 är, f

ör att du inte dömer, du står bara där 

Vi är bara män, men vi står i det grå – 

och det är ju så mycket större... än någon kan

 förstå. (Kan förstå) 

[Outro:] 

Bror. Ingen titel. Ingen show. 

Bara vi – det räcker så. 

Det räcker så